Måste ha in något vanligt, något normalt....
I all jävla kaos, förtvivlan o ovanligt skruvade o sjuka tillvaro, så bär jag på en ständig längtan efter det normala (vad det nu är egentligen, men det är en annan diskussion), något som gör att jag kan känna att jag passar in, att jag är vanlig, att min tillvaro är så där vanligt vanlig, normal och som är som hos de allra flesta andra(gud vad jag vet att det nog inte är så egentligen)... hur gör man?
Hur tar man bort det där som stör?
Hirsgratäng är ju inte precis vanligt men det är vad jag levt på i tre dagar, så om jag sätter in en bild på min middag(middagar!), så blir jag kanske lite vanlig, som dem som ofta bloggar om vad de äter o så har de en snygg bild på sin middag....
Varsågod, en före o en efter-bild (dock inte från samma gratäng då jag glömde att ta efter-bild vid ena tillfället o före-bild vi det andra)
DEN ÄR GRYMT GOD!!!
Oj, ser intressant ut! Hur gör man? Eller förresten, jag kan ju alltid googla på hirsgratäng... ;-) (jag och min sambo är f ö såna som bloggar om vad vi äter och tar inte särskilt snygga bilder på vår middag)
Den är som sagt grymt god, men receptet jag har är från min sons dagis så det är för ett helt regemente:-) Visst kan du googla efter receptet, kanske inte blir exakt samma ...lägg till skivad qornfilé och häll solrosfrön på:-) Om jag får en stund över så ska jag försöka skriva om receptet så att dte blir för bara typ 4 pers o skriva in det här...kan i alla fall säga att det inte är en gratäng för bantningsfreaks:-)