Var tog förmågan att lyssna på er inre röst vägen?

"Jag fick stå och profylaxandas för att inte tappa koncepten. Försökte ändå behålla lugnet och den trygga attityden trots att jag till och från kände som att jag förgrep mig på honom."

Så här säger mamman vid ett tillfälle under den dryga månaden  långa kuren SHN (Anna Wahlgrens hemmasnickrade sov-metod)av pojken som om och om igen skrek förtvivlat och även dunkade huvudet så att han fick blåmärken i sammanlagt 15 kvällar/nätter.
Det går att läsa på fler ställen i den fruktansvärda dokumenatationen att föräldrarna inte lyssnade till sin egna inre röst om att detta var riktigt galet... de uttrycker att det känns helt fel och hur vidrigt de egentligen anser att behandlingen av deras son är, men trots detta så väljer föräldrarna att fortsätta lyssna på de s.k. diplomerade kurarna som hejar på så fort mamman trots barnets förtvivlan fortsätter kura.

Jag har försökt komma på varför det verkar som att föräldrar mer och mer tappar förmågan att lita på sig själva och tro på när deras inre röst säger att något är galet eller inte.. Det är så klart en mängd faktorer som spelar in, men en del av problemet kan delvis vara det ökade utbudet av tv-program med s.k. nannys och även alla de s.k. barnexperter som finns att fråga i olika dagstidningar.

Inget fel i att konsultera människor som har expertisutbildning inom ett område - om de verkligen har det - , men från det till att blint lita på vad de säger och helt "strunta" vad ens inre röst säger är mycket oroväckande.
Och ännu värre blir det när föräldrar blint litar på en person som t. ex. Anna Wahlgren, som överhuvudtaget inte har den minsta utbildning alls inom barnhälsovård inkl. barns sömn.... och ju mer man läser på Anna Wahlgrens forum ju mer barn kan man läsa om barn som utsätts för den så kallade kuren oavsett hur barnen reagerar och oavsett om föräldrarna till och med uttrycker att det instinktivt  känns fel.

Då en förälder yppar detta så "övertalas" de av kurarna och inte sällan även Anna Wahlgren själv, att de inte har den rätta attityden och måste förstå att barnets skrik eller att de upprepande bankar huvudet i spjälsängen endast handlar om "frågor" som barnet uttrycker och så hejas de på med superlativ då föräldern ändå fortsätter att i princip misshandla sina barn både fysiskt och psykiskt.

De lyckas alltså få föräldrarna att tro att deras barn bara ställer frågor när de förtvivlat skriker eller destruktivt dunkar huvudet i spjälsängen. De får dem också att tro på att det är helt ok att inte ta upp barnet för byte av bajsblöja om barnet vaknar efter kl 04.00 på morgonen, vilket i flera fall har lett till att barnet fått blödande sår i rumpan.

Om inte allt detta är barnmisshandel då vet jag inte vad som är det....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback