Men fan vad jag tycker synd om mig själv just nu:-(
Helt ensam (förutom ett sovande barn då) på självaste nyårsafton!!! Detta har aldrig någonsin hänt i hela mitt liv. Och det känns för jävligt!
Men de få korta sekunder som jag lyckas se bakom min självömkan, så inser jag ju att så här känner jag inte alla andra kvällar jag sitter själv när Neo sover.
Detta handlar ju bara om att nyårsafton är ett faktum och med det följer en massa förväntningar om att man åtminstone ska ha folk hemma på nyårsmiddag eller vara bortbjuden på middag. Vad fan, det är ju bara en vanlig fredag egentligen....eller? Åhhhh!!!
Som sagt de där sekunderna är väldigt få och korta och det är två hela jävla timmar innan nyårshelvetet är över:-(
Det är så illa att jag tom skulle bjuda in jehovas vittnen en stund om dem ringde på dörren...då hade jag i alla fall kunnat fördriva tiden ett tag....
