Vem fan bryr sig om det har snöat, typ?
När jag såg all snö i morse så tänkte jag att det skulle bli roligt att överraska Neo genom att visa honom att det har snöat.
Så jag lyfte upp honom och drog upp persiennerna...
- Tadaaa!! Titta Neo! Ser du?
Neo spärrar upp ögonen och säger ingenting. Faktum är att det utspelar sig en låååång tystnad.
-Men ser du inte? Kolla, vad är det där ute? Ser du?
Lång tystnad igen, sen tittar han på mig och så tittar han ut igen och säger: Jaaa, mamma en bil!!!
-Va??? men ser du inte vad som har hänt där ute?
Neo: Jo.....(tystnad), det har regnat! svarar han med ett stort leende.
-Men ser du inte att det har snöat?
Neo: Jo.
Jag gav upp!
***
Det här är så viktigt.
Elin
Du får mitt svar här i stället eftersom jag ser detta som otroligt viktigt och hela ämnet i sig ligger mig mycket varmtom hjärtat. Och mina inlägg/uttalanden om just detta tillägnar jag just alla dem som kämpar hårt, som sliter varje dag, varje timme för att komma ut sitt missbruk, för att visa att hela detta dömande och moral-tänket är helt upp åt väggarna galet.
Men framföralt så debatterar jag också om detta för att visa mitt stöd för den person som står mig allra närmast, som under många år har kämpat, och fortfarande gör, med det helvetet det innebär att sluta med droger.
***
Du sätter verkligen fingret på det jag reagerar över som gör mig både ledsen och arg. Det är just människovärdet du ger dig på genom ditt resonemang, det blir att en människa som tar återfall när det gäller en drog, ska inte längre få utöva sitt yrke/arbete - det som personen kan och är bra på , vilket också kan vara det enda som gör att personen orkar kämpa för att inte trilla tillbaka helt. Vi har redan ett system som straffar den som tar droger och det är rättsväsendet.
Men med ditt resonemang så ska människor som Jay straffas fler gånger, inte bara av rättsväsendet. Jag har alltid undrat över var relevansen ligger i att göra så, att moraliskt straffa en människa och ta ifrån dem deras värde som människa, genom att beröva dem deras jobb, hem eller tom vård när de har ett pågående missbruk eller jobbar hårt på att inte trilla dit igen?
Det finns absolut ingen som helst logik i detta. Det finns inte heller en enda undersökning eller någon som helst evidensbaserad forskning som kan visa att detta skulle vara ett effktivt system för att vidmakthålla någon noll-tolerans för droger och det har definitivt ingen som helst effekt på att förhindra att en person inte ska ta ett återfall.
Däremot så visar det på raka motsatsen, att när man blir sparkad på närman redan ligger ner eller när man sliter för att ta sig upp, så är risken mycket stor att man helt tappar fotfästet då man möts av den typen av resonamang som du för. Det finns inte heller något som visar på att drogandet minskar utifrån samma moral-resonemang.
Och jag vet verkligen vad jag pratar om då jag jobbat i många år med människor som varit i och försökt ta sig ur ett missbruk, jag har det dessutom i min direkta närhet. Jag har funnits vid deras sida, jag har sett detta jävulska helvet som det innebär att försöka ta sig ur ett drogberoende. Och i denna kamp så såg jag (och ser fortfarande)med stor sorg och ilska, också ständigt detta fruktansvärda resonemang och dömande från dem som ser sig som så mycket bättre än missbrukaren, som är snabba att döma människor som faktiskt försöker ta sig ur sin skit. Och det ENDA det resulterar i är att dem tappar den lilla, lilla tro på att de någonsin skulle kunna sluta med sitt drogande och raset blir ett faktum.
Det finns absolut ingen som helst logik i detta. Det finns inte heller en enda undersökning eller någon som helst evidensbaserad forskning som kan visa att detta skulle vara ett effktivt system för att vidmakthålla någon noll-tolerans för droger och det har definitivt ingen som helst effekt på att förhindra att en person inte ska ta ett återfall.
Däremot så visar det på raka motsatsen, att när man blir sparkad på närman redan ligger ner eller när man sliter för att ta sig upp, så är risken mycket stor att man helt tappar fotfästet då man möts av den typen av resonamang som du för. Det finns inte heller något som visar på att drogandet minskar utifrån samma moral-resonemang.
Och jag vet verkligen vad jag pratar om då jag jobbat i många år med människor som varit i och försökt ta sig ur ett missbruk, jag har det dessutom i min direkta närhet. Jag har funnits vid deras sida, jag har sett detta jävulska helvet som det innebär att försöka ta sig ur ett drogberoende. Och i denna kamp så såg jag (och ser fortfarande)med stor sorg och ilska, också ständigt detta fruktansvärda resonemang och dömande från dem som ser sig som så mycket bättre än missbrukaren, som är snabba att döma människor som faktiskt försöker ta sig ur sin skit. Och det ENDA det resulterar i är att dem tappar den lilla, lilla tro på att de någonsin skulle kunna sluta med sitt drogande och raset blir ett faktum.
Så JO, det man gör om man tar ifrån en person som jobbar på att hålla sig drogfri dennes jobb som något sjukt 'straff', så tar man också ifrån personen dess människovärde. I mitt examensarbete - min uppsats - för ett antal år sedan så fick jag det också bekräftat, att människor som ska försöka ta sig ur ett missbruk och för att kunna återfå sitt människovärde/få behålla det lilla dem har kvar, så var sysselsättning - arbete något som var en av de absolut viktigaste sakerna.
Och din jämförelse att det inte skulle vara samma sak att proppa i sig Polly för den som har ett sockerberoende med att ta återfall genom att röka cannabis, visar tyvärr vilken enorm okunskap som kommer fram genom ditt resonemang ang just missbrukets mekanismer. För det är exakt samma saker som i grund och botten triggar missbrukaren och som vidmakthåller det, oavsett om det handlar om socker, shopping, mat, spel eller droger osv. Problemet är att det läggs en helt annan moralisk vikt av att ta återfall i ett drogmissbruk än att ta ett återfall i sitt matmissbruk, MEN den personliga förödelsen och dess negativa konsekvenser är densamma.
Och din jämförelse att det inte skulle vara samma sak att proppa i sig Polly för den som har ett sockerberoende med att ta återfall genom att röka cannabis, visar tyvärr vilken enorm okunskap som kommer fram genom ditt resonemang ang just missbrukets mekanismer. För det är exakt samma saker som i grund och botten triggar missbrukaren och som vidmakthåller det, oavsett om det handlar om socker, shopping, mat, spel eller droger osv. Problemet är att det läggs en helt annan moralisk vikt av att ta återfall i ett drogmissbruk än att ta ett återfall i sitt matmissbruk, MEN den personliga förödelsen och dess negativa konsekvenser är densamma.
Hur var det nu med det där med att kasta första stenen?
Alla ni som ojjar er över o tycker att det är så förskräckligt att Jay Smith får vara kvar i Idol efter att ha testat positivt på cannabis, ni har ingen som helst aning om vad det innebär att vara missbrukare/f.d. missbrukare - att ha en "missbrukarpersonlighet", att alltid vara stämplad och anses vara dålig och värdelös, framförallt när återfallet blir ett faktum, att alltid bemötas med avsky och framförallt att alltid få stoppat upp i ansiktet att man aldrig är värd att få en andra chans.
Det är alla ni "skenheliga helgon" som hjälper till att vidmakthålla den stämpling som alla med ett missbruk ständigt får möta.
Alla människor har något i sitt liv, större eller mindre, som de behöver ta tag i och förändra för att det på olika sätt är förödande för ens liv eller så är de mitt uppe i förändringen och jobbar hårt på att inte ta 'återfall'. Vi kan faktiskt kalla det för en form av 'missbruk' eftersom det är något du återkommande gör som är svårt att bryta och det används inte sällan för att slippa ångest och att möta det där jobbiga som du fasar för. Det kan vara allt från beteende-missbruk som ställer till det för dig ex att du alltid undviker konflikter eller har svårt att säga ifrån till att du missbrukar mat, shopping, internet, tv, spel, alkohol, tabletter osv.
Tänk om just ditt 'missbruk' alltid bemöttes med avsky och en ständig påminnelse om hur jävla dålig du är som människa, att du förskjuts och alltid ses som tredje klassens individ. Och tänk om dina 'återfall' (för återfall tas i regel alltid mer eller mindre) i just ditt personliga missbruk alltid bemöttes med att du kastas ut från ditt jobb, du riskerar att kastas ut från ditt boende, du anses alltid som ett low-life som borde förpassas ut från samhällets gemenskap och att det alltid finns någon/några som ständigt påminner dig om hur extremt dålig du är när du blottas i dina misslyckanden.
Det är ett oerhört svårt jobb att sluta med sina personliga 'missbruk' och det är ett nattsvart och långdraget helvete att sluta med just droger. Men att också behöva kämpa mot alla er som av någon märklig anledning anser att ni är så jävla mycket bättre än den uppenbara missbrukaren, h*n som använder droger, att också behöva möta alla er som är så jävla snabba med att döma en annan människa, det är näst intill ett omöjligt uppdrag.
Skärpning för helvete, för ni är inte ett dugg bättre! Människor som Jay Smith har åtminstone kommit till insikt om sitt missbruk (vilket är a och o för att starta en förändring) och jobbar hårt på att inte trilla ner i skiten igen!!!
Så börja ni med att titta på er själva stället, kom till insikt och ta tag i er egen skit - era egna 'missbruk'.
Grannar slog larm till polisen!
Inte ens när Polisen ringer på, då oroliga grannar anmält att ett barn skriker hysteriskt, så reagerar föräldrarna och inser att de utsätter sitt barn för psykisk misshandel.
Detta var tyvärr ännu ett föräldrapar som blint trott på Anna Wahlgrens fruktansvärda metoder för att få barn att sova.
Det här handlar alltså om föräldrar som av någon märklig anledning fått för sig att det är ngt fel när deras bebisar/barn inte sover hela nätter och/eller inte kan sova helt själva i eget rum.
I stället för att ta reda på fakta om bebisar/barns sömn och utveckling, så vänder dem sig till Anna Wahlgrens forum på Internet. Där blir de snabbt indoktrinerade att blint tro på hennes grymma kvacksalveri-metoder som enbart går ut på att få bebisar/barn att sova helt ensamma och så snabbt som möjligt utan uppvak.
Klart det funkar!
Man kan få barn att göra precis som man vill om man använder förtryckande metoder, som om man följt historierna på AW's forum, inte sällan visar sig vara rena rama misshandeln - både psykiskt och fysiskt.
Föräldrar som opponerar sig eller börjar ifrågasätta vad de håller på med, blir brutal tillrättavisade med påhopp om att de är dem som föräldrar som gör fel och inte följer metoden som de borde.
AW själv 'kliver' då gärna in i trådarna vid dessa tillfällen och fullkomligt dissar föräldrarna och talar om att dem genom att inte följa hennes metod till punkt och pricka gör illa och skadar sina barn.
När bebisar får skrika tillräckligt länge och i sin förtvivlade skrik blir ignorerade om och om igen, så kommer bebisen förr eller senare att tystna. Då har man visat och lärt bebisen att det enda sätt som h*n kan kommunicera på till sin omvärld fullkomligt ignoreras och att det inte spelar någon som helst roll hur mycket h*n skriker för absolut INGEN kommer och tröstar o ger närhet.
Övergivenhetskänslan är ett faktum och barnet ger helt enkelt upp.
För mig är det så självklart att man inte ignorerar sin bebis skrik. En bebis enda möjlighet att kommunicera är just att skrika. Genom sitt skrik talar bebisen om att h*n är hungrig, har ont, vill ha närhet o kärlek osv.
Det är föräldrars förbannade skyldighet att då lyssna på detta, gå till sin bebis, vara nära och ta reda på vad det är och tillfredställa bebisens behov.
Detta är något så fundamentalt naturligt och självklart att jag blir mörkrädd när jag läser om och hör föräldrar som utövar AW's grymma metoder på sina barn.
Något är galet och har gått riktigt snett när man helt tappat förmågan att lyssna på sin inre röst och sitt hjärtat när det gäller det käraste vi har, våra barn.
Dax för en bekännelse!
9 dagar utan ett enda tag med dammsugaren!! Ja, jag vet! Det är vidrigt!!
Orsak: en kombination av ren lathet och mycket att göra.
Sopade ihop till en hög bara för att påminna mig att ALDRIG mer låta det gå så lång tid mellan dammsugningarna.
Och detta vara BARA i köket!!! Betänk då att jag sopat just i köket några gånger under dessa 9 lååånga dagar!!
P.S
Men nu är det gjort! Det tog fan nästan 2 timmar!!
***