Men det största fyndet jag gjorde i helgen....
...var att möta kärleken.
Den stora kärleken, den största av dem alla.
Trots att denna kärlek av olika anledningar inte finns i mitt liv så väljer jag att se det som något alldeles fantastiskt, att jag faktiskt fortfarande känner som jag gör. Att denna enorma kärlek bara får lov att finnas.
Hon är min tvillingsjäl, trots att vi är så olika.
Hon fyller hela mitt hjärta och det är bara så självklart
Jag känner när hon tänker på mig
Som sagt, det är som om tiden stått stilla och jag vet,
jag vet att vi möts igen, här eller där eller i ett annat liv.
Det är svindlande
Helgens fynd!!
I brist på annan blogg-stoppning så måste jag visa mina fynd
3 st tröjor, varav 1 är ekologisk (den tredje tröjan är ej på bild, Neo vägrade att ta av den för fotografering), 4 par byxor, varav ett par ekologiska, 3 par ekologiska strumpor, 1 lurvtröja á la Molo-kopia
och alltihop för bara 579kr!!!!
Här har jag gjort ett loppis-fynd; en jugendfilt/draperi/överkast (vad man nu vill ha den till)
113 x 180cm +fransar i 100% ull för endast 40kr!!!!!!
.
JAAAAA!!!
Jag hittade 400kr på ett mycket oväntat ställe här hemma:-)
Hade helt glömt bort att jag lagt undan dem.
SHOPPING!!!!!!
....till Neo då:-)
...
Konflikträdsla
Detta är ett fenomen som är väldigt utbrett överlag i samhället. Att visa och uttrycka känslor som just ilska är något som ses som dåligt, hysteriskt, okontrollerat och något som ska undvikas in i det längsta. Och ett stort antal människor undviker att bli arga och möta en konflikt och flyr hellre på olika sätt.
Samma fenomen finns ju så klart även på nätet (dock har fler lättare att vara arga bakom sin skärm mot vad de skulle vara irl)
Så länge en blogg-skribent skriver glada, positiva och icke arga, provocerande eller irriterade inlägg så är allt frid o fröjd. Alltså såna där inlägg som är så där lite lagom puttinuttiga och sånt som håller en stor skara bloggläsares känslor på en bra o trevlig nivå.
Men om det mot förmodan startar någon form av konflikt i olika bloggar så är de flera som uttrycker " tycker att det var ok att läsa din blogg men nu kommer jag inte att läsa mer pga bråket" eller "jag vill inte bli inblandad i er konflikt, så nu lämnar jag helt din blogg" eller "jag trodde det var en trevlig och familjär stämning här"(från LD's blogg) osv osv
Om man inte ens kan se/läsa en konflikt på nätet, hur ska man då klara konflikter irl?
Självklart uttrycker jag om jag blir förbannad på något som någon har sagt, det är precis lika ok som att uttrycka glädje för något.
Så jag vill jag verkligen poängtera att om du är en av dem som bara är ute efter solskenshistorier á la lagom, så är detta helt fel blogg att läsa.
Och även om det ibland kan gå ett tag mellan inläggen så när jag väl skriver så kan det vara allt mellan himmel och helvete, vilket jag också är som person.
Så jag kommer att fortsätta skriva både om min lycka o glädje över mina barn, om ämnen som berör mig och om andras inlägg o kommentarer i olika bloggar och som i sin tur ibland också gör mig heligt förbannad.
***********************
Vill tillägga att jag vet verkligen att det kan vara extremt jobbigt att möta och 'gå in i' en konflikt irl och jag tycker själv många gånger att det är skit-jobbigt, men att undvika konflikter i tron att 'det jobbiga' försvinner, är att lura sig själv....och i många fall så blir det tom värre.
Det ÄR provocerande.
Det är provocerande att gå ut på stan med ett barn som har långt lockigt hår, som har färgglada kläder och som sitter i en vagn med blomliknande mönster på, när den som frågar får reda på att det är en pojke. Jag blir provocerad av alla könsstereotypa kommentarer....inte alltid men alltför ofta.
Det är mycket sällan som människor jag möter ute på stan eller i affärer inte fäller kommentarer som
"Jasså är det en pojke...med så långt hår" eller "En pojke, ska du inte klippa honom?", "Har han armband också, det brukar ju bara tjejer ha" eller frågan som ställs mest "Är det en pojke eller flicka?"....och då har jag faktiskt svarat "Det är ett barn".
Jag VET att människor inte säger allt det här för att vara elaka eller vill mig eller mitt barn illa, så jag får verkligen bita mig i tungan för att inte fräsa tillbaka när jag svarar.
Jag önskar bara så innerligt att människor kunde tänkte lite längre, att de var öppna för förändringarna som gör våra barn gott och att de framförallt inte sa allt detta mitt framför Neo.
Nu skiter jag i det här!
Har skrivit 3 utkast om sånt jag ville sätta på pränt, men får fan inte nåt slut på dem....kanske kan bero på att jag bara sovit 5 timmar i natt...:-(
Men om du ännu inte har läst Lady Dahmers fantastiskt kloka och pedagogiska inlägg om genus nu ikväll, så läs här!!!
.
KATASTROF!!!
....och ramaskri när dockan Emil "bröt" armen!!!
.
Äntligen! Emil har opererats och lugnet har lagt sig...
.
"Genus-frågor handlar inte om rosa kläder på flickor"
"Hur som helst; genus-frågor handlar inte om på rosa kläder på flickor. Det har skett en beklaglig sammanblandning där xxxx xxxxxx bidragit en del. Hon har själv fött barn nyligen men kallar xxxxxxx's moderksap för att "föröka sig".
Då har man missförstått vad feminism är - eller vad genusfrågor handlar om."
Kan man inte säga att någon har "förökat sig"om man ser sig som feminist?
Och fenomenet att sätta just rosa kläder på flickor för att de är just flickor, är väl i allra högsta grad en del av det stora ämnet genus och genustänkt?
Antingen är denna person helt ute och cyklar eller så har jag helt fatalt missförstått genus och feminist kan jag ju definitivt inte vara då jag också har sagt "föröka sig" i samband med att någon fått barn.
Jag gissar dock på det första alternativet.
Men vad vet jag, jag är ju bara feminist och "genus-förälder".
Någon som känner sig manad att förklara?
Så jävla grymt
"Än så länge är hon alldeles för liten. Jag vägrar smutsa ner hennes rosa, fluffiga prinsessvärld med något så snuskigt som sex."
* * *
Så otroligt elakt och respektlöst av föräldrar som lurar i sina barn, till och med så pass gamla som 6 år(!), att de kom med storken i stället för att på ett barns nivå berätta hur det gått till, när de frågar hur barn blir till.
Som jag skrev i ett annat inlägg så förväntar sig vuxna att andra människor, framförallt dem som står en nära som tex partner och vänner, att man ska vara ärliga och uppriktiga mot varandra, men barn ska man tydligen både ljuga för och föra bakom ljuset på detta faktiskt elaka sätt.
Den förälder som tycker detta med hur barn blir till/sex/kärlek är jobbigt att prata om kan, om de bemödar sig bara lite, hitta kanon-bra böcker om ämnet och ta hjälp på det sättet.
Men att ljuga för sina barn är inte schysst på något sätt bara för att man själv tycker det är pinsamt/jobbigt (och som en förälder skrev någonstans som en del av anledningen till ljugandet, att sex ÄR äckligt!!!!) att prata om något så naturligt som hur barn blir till, det är att fördumma sina barn och se dem som mindre vetande varelser.
Så föräldrar; ta tag i ditt problem med att inte 'våga' säga som det är och låt inte ditt problem även bli ditt barns.
Och som sagt, det finns massor av bra böcker som kan hjälpa till att förklara...
Här är bara några exempel
Kråke i mammas mage Marie Bosson Rydell och Jessica Lindholm
Håkan Bråkan och bebismysteriet av Anders Jacobsson och Sören Olsson
Så blev jag till av Katerina Janouch
TILLÄGG:
Fick ett tips av Sophie om en till bok i ämnet, hittade den dock bara på danska. Men kanske någon annan vet var man kan få tag på den på svenska?
Bilden är lånad från Hjemmemammam
"motherhood", du behöver stoppa nu, att anklaga andras barn för sexuella närmanden är inte komiskt.
Du måste sluta skicka kommentarer till mig nu.
Dina kommentarer visar att det är något hos dig som inte står rätt till.
Du har skrivit något som är mycket grovt och allvarligt i min blogg, du har påstått att mina barn ger sig på andra barn sexuellt.
Hur man överhuvudtaget kan komma på något så sjukt och dessutom skriva det i någons blogg och efter det lämna en kommentar om att du tycker det är roligt och får dig att skratta (dina kommentarer är sedan igår blockerade inkl den du skrev idag*), säger bara hur otroligt tragiskt ditt mentala tillstånd är.
Och frågan du ställer mig, "Vem vinner på situationen", bör du fråga dig själv.
Så helt ärligt nu, från mitt hjärta och med tanke på vad du utsätter dig själv och andra och i förlängningen även dina barn för när du håller på så här så ber jag dig att sluta nu och prata med någon som kan hjälpa dig....
Mvh Marie
*"Hahaha, jaa. Jag lyckas göra er arga och upprörda medans ni endast får mig att skratta. Vem vinner på situationen?"
.
Du är verkligen riktigt, riktigt störd!
Personen, med sina sjukligt störda tankebanor, som häcklat min o andras bloggar var precis här och skrev detta (under mitt inlägg "Fan vad den irriterar mig!")
"Det är barn med föräldrar som er som utför sexuella handlingar på andra barn i samma ålder."
Personer som håller på så här är allt annat än friska! Obehagligt som fan och det gör mig ont att hon har barn.
Hon är nu blockerad.
Men åhhhhh!
Kolla in Jösta och Johan som vill ha barn! Gud vad dem är söta:-)<3<3<3
Måste nog beställa denna boken också!!
Bilden är något beskuren och är lånad från
Fan vad den irriterar mig!
Alltså reklamen som Mc Donalds kör för fullt nu på radion.
En pojke frågar sin pappa hur man gör barn, pappan börjar harkla sig och frågar pojken om han vill äta mat i stället för att svara på frågan!!
Javisst, det är en reklamsnutt och jag borde inte lägga energi på denna irritation, men den är så jävla snedvriden. Som om man ska undvika att svara på sina barns frågor bara för att frågorna är jobbiga/känsliga, som om inte barn har rätt att få lika raka svar som vuxna ofta kräver av både sina partners och vänner.
Men som säkert många sen länge har konstaterat, så är det sällan reklam framför något vettigt, snarare verkar dagens reklambyråer jobba stenhårt på att pränta in stereotypa beteenden.
ÄNTLIGEN!!!
Nu är dem beställda!!
Tack Nina Ruthström som gett mig "en spark i baken" så att jag äntligen beställde de böcker jag länge tänkt köpa genom att nämna boken "Kalle med klänning" :-)
Ladhy Dahmer ska också ha en eloge då hon skrivit om just boken "Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två, förut:-)
och slutligen
.
Varför vill någon förälder överhuvudtaget begränsa sitt barn och inte ge dem fler möjligheter?
Varför finns det föräldrar som inte vill lära sig mer om genus? Varför vill man begränsa sina barn ang att stoppa in dem i snäva könsroller? Och varför blir ofta dessa personer så otroligt arga när de får förklarat för sig vad det egentligen handlar om?
Att inte känna till detta med genus och vilken enorm påverkan våra barn utsätts för på en mängd olika sätt är är helt ok, men att totalt vägra ta in vad det faktiskt handlar om när man 'snubblar' över det och att det är något gott och bra för barnen, det kan jag bara inte förstå.
Med tanke på att det alltid dyker upp personer, när detta diskuteras i bla bloggar, som helt felaktigt fått för sig att genus-föräldrar" förbjuder sina barn en massa saker, när det tvärtom handlar om att tillföra dem mer, att ge dem fler valmöjligheter, så letade jag i Lady Dahmers blogg och hittade en hel del som hon skrivit i ämnet men också bra länkar. Hoppas det är ok LD att jag länkar direkt till detta, du skriver det så bra!:-) och jag kopierade även dina länkar.
Länkar till
I morgon börjar fotbollsträningen! :-)
Ja tänka sig att den lilla pojken som vill ha klänning tränar fotboll!!!
*
Kan verkligen en genus-tänkande förälder låta sin pojke spela just fotboll?
Bit i den du, du som tycker att "Låt flickor få vara flickor och pojkar få vara pojkar"!
.
Feministers barn löper större risk för att bli mobbade....
..och det enda vi gör som använder oss av genustänk ang våra barn är att försätta dem i en offerroll.
Exakt detta påstår en kvinnlig bloggare (bland en massa andra extremt märkliga påståenden).
Hon hade gjort ett blogg-inlägg där överskriften var "Låt flickor få vara flickor och pojkar få vara pojkar". Det kom självklart en massa kommentarer på detta mycket märkliga inlägg som innehöll både fördomar men framförallt en enorm portion okunskap.
Kommentarerna som hon fick var mycket konstruktiva och flera förklarade detta med genus och könsroller, när det gäller våra barn, att inte tvinga in dem i snäva könsroller genom könsspecifika kläder, utan i stället ge barnen möjligheter som tex att använda sig av alla färger på kläder oavsett om det är en pojke eller flicka och även ge pojkar möjlighet att få ha tex klänning på sig om de nu skulle vilja det osv. Det handlar alltså om att tillföra och inte begränsa barnen.
Efter några dagar så skrev hon i min blogg att hon hade svarat genom att göra ett nytt blogg-inlägg. Där fick hon fler kommentarer där mycket av det hon skrivit hade ifrågasatts, bla det jag skrivit ovan. Vi var ju några stycken som undrade vad hon menade med det hon sa och väntade på förklaring. Tilläggas bör att hon var inte direkt trevlig eller konstruktiv trots att kommentarerna hon fått var både informativa och upplysande. Plötsligt var alla inlägg borta och så vägrar hon att publicera fler inlägg!!
Och strax därefter så trillade det in kommentarer från henne i min blogg under "Neo kan skriva sitt namn".....Men fortfarande INGEN förklaring på VAD hon menar med sina konstiga uttalanden. Bara en massa okunstruktiva inlägg med den storstilta informationen att hon inte är någon genusexpert.....men DET vet vi ju redan!
Så om du mot förmodan läser detta du påstått, det jag skrivit överst, jag väntar på en förklaring!
Frågan är varför denna person måste vara så otrevlig, när det är hon själv som har "sketet i det blå skåpet"? Varför inte bara vara nyfiken och ta tillfället i akt och lära sig något i stället för att ösa ur sig en massa som hon inte har koll på alls....
**********
Det var f.ö även hon som skrivit en kommentar i en annan av mina blogg-inlägg efter att jag visat en bild på min pojke där han äntligen hade fått en klänning som han hade efterfrågat. Då skrev hon så här
"Jag tror inte att det här handlar om jämnställdhet, snarare att du så gärna önskar dig en dotter. Hur är man funtad om man sätter på sin son en klänning? Håret säger jag ingenting om då han verkligen är jättefin i frisyren."
_____________________________________________________________________________________
Tillägg:
Och i stället för att svara på någonting så gjorde denna person detta inlägg i sin blogg
"Enough is enough
"Enough is enough
Nu är det färdigt med feministföreläsningarna i mina kommentarsfält! Det handlar inte om att jag inte kan försvara mig i en diskussion och det handlar definitivt inte om att jag inte kan ta kritik. Ni är så blinda för andra åsikter, det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker utveckla det jag säger - ni lyssnar inte."
"Feministföreläsningar"? Men snälla du, läs på i stället för att skriva det ena mer märkliga än det andra. Och hallå där, vi väntade och frågade ang din uttalanden, MEN då raderade du allt och blev än mer otrevlig.
Så JO , det handlar verkligen bara om att du varken kan ta kritik eller kan förklara det du kastat ur dig. Du vet ju överhuvudtaget inte alls vad du pratar om. Och det finns inga som helst belägg för någonting av det du kastade ur dig, så varför inte bara säga att det du sa bara var något du trodde? I stället blir du otrevlig, raderar inlägg och skriver än mer 'rappakalja'.
Läs på, läs ännu mer, lär dig för ditt barns skull!
NEO KAN SKRIVA SITT NAMN!!!!!!
Gissa om han kämpade...och så lycklig han blev när han var klar:-)
DOM HAR FÅTT HÅR!!!!
Neos små filurer har börjat få hår!!!:-)
.
<3<3<3 Syskonkärlek <3<3<3
Fantastiska "lockar":-) och helt fantastiska vänner:-)
Vilka genomsnälla vänner jag har!
Tusen tack fina Eivor o Maria för att ni hjälper mig denna vecka med Neo
...och här är Neos fantastiska lockar, dock något utdragna just nu:-)
Man kan ju undra VEM som egentligen är ett trasigt o trotsigt barn....
I går när jag skrev om hur elaka vissa kvinnor kan vara i andras bloggar helt anonyma bakom sina datorskärmar, så nämnde jag Mia N som kräkte av sig i Lady Dahmers blogg.
Jag svarade henne på samma låga nivå några gånger och efter en stund var jag enligt henne både trasig o ett trotsigt barn för det hade hon minsann kunnat utläsa i min blogg(!). Det visade sig även att hon skrivit flera inläggg med olika alias.
En kort stund efter detta så är det någon som kallar sig Tessan (kommentaren finns nästan längst ner)som gått in här i min blogg och som bla började oja sig över att det är synd om mitt barn för att jag aldrig kommer att ge honom leksakssvärd o dyl som har med våld att göra.
Efter en koll med Lady Dahmer så visade det sig att denna Tessan i min blogg och Mia N/anonym i Lady Dahmers blogg är samma person!
Så du anonyma Mia N, Tessan eller vad du nu heter tycker du inte att detta börjar bli lite väl löjligt?
Som sagt, du är välkommen att skriva kommentarer under förutsättning att du kan göra det konstruktivt.