beyondeternity

Varför vill någon förälder överhuvudtaget begränsa sitt barn och inte ge dem fler möjligheter?

Varför finns det föräldrar som inte vill lära sig mer om genus? Varför vill man begränsa sina barn ang att stoppa in dem i snäva könsroller? Och varför blir ofta dessa personer så otroligt arga när de får förklarat för sig vad det egentligen handlar om?

Att inte känna till detta med genus och vilken enorm påverkan våra barn utsätts för på en mängd olika sätt är är helt ok, men att totalt vägra ta in vad det faktiskt handlar om när man 'snubblar' över det och att det är något gott och bra för barnen, det kan jag bara inte förstå.

Med tanke på att det alltid dyker upp personer, när detta diskuteras i bla bloggar, som helt felaktigt fått för sig att genus-föräldrar" förbjuder sina barn en massa saker, när det tvärtom handlar om att tillföra dem mer, att ge dem fler valmöjligheter, så  letade jag i Lady Dahmers blogg och hittade en hel del som hon skrivit i ämnet men också bra länkar. Hoppas det är ok LD att jag länkar direkt till detta, du skriver det så bra!:-) och jag kopierade även dina länkar.

"Herregud, nu ska flickorna fostras som pojkarna också"

Länkar till

Vad är kompensatorisk pedagogik?

Förslag på kompansatorisk pedagogik

Bara mina spekulationer...

För att det finns personer som trivs i sin bubbla.

Igen, personerna trivs i bubblan och är rädda för att barnen ska trivas bättre utanför.

Åter igen, de trivs i bubblan, är rädda för förändring och vill inte att den världen som de växt upp med ska förändras.

Dessa personer går att känna igen på deras monotoma läte de ger ifrån sig när de känner sig trängda: "näj, näj, näj". Arten kännetecknas också av att de inte tar in information om de inte vill, (precis som en viss muskel som är formad som en ring) så att försöka förklara någon som de bara säger näj, näj, näj till är helt meningslöst och väldigt mycket slöseri med tid.

Underbar beskrivning!! Ha, ha, ha!!:-)

Lady D, slår alltid huvudet på spiken tycker jag.

Har själv inga barn och har aldrig riktigt reflekterat över det här med genus förrän jag började läsa hennes blogg.



Jag gillar att läsa bloggar skrivna av vettiga föräldrar, det ger mig intellektuell stimulans och värme i hjärtat när jag får läsa om människor som lyfter sina barn och river murar för att dom ska få det bästa möjliga.

Att sedan föräldrar i sina bubblor inte fattar hur mycket deras barn hämmas, det gör mig ledsen i hjärtat.



Nu ska jag läsa vidare i din blogg här,

och för övrigt så vill jag bara säga att du verkar vara en grymt vettig människa.

Sandra

Ja LD skriver ofta sånt jag själv inte får ihop:-)



Vettig:-) Ja ibland så har jag mina ljusa stunder:-) Tack så mycket rodnar...



Jag är nog som många andra, jag tappar också humöret o blir skit-förbannad o kan ibland inte låta bli att ifrågasätta såna muppar som personen som florerat här nu senaste dagen/dagarna trots att jag vet att de aldrig kan svara något vettigt alls... Jag svär då jag inte borde (så sonen härmar mig senskäms), jag tappar humöret som förälder och är ibland helt övertygad om att jag är jätte-hemsk, medan jag lika många gånger är helt bombsäker på att jag är en alldeles fantastisk mamma och person:-) Jag gillar att säga det jag tycker och tänker, men enligt andra så borde jag tänka mig för oftare...men det är ju deras problem, eller hur?:-)