Man borde aldrig sluta förvånas....

Jag har en vän på facebook som skrev i sin logg igår att hennes mammaledighet tar slut nu och tidigare har hon skrivit om hur jobbigt hon tycker det är att behöva lämna bort sitt barn (framförallt när han är så liten) . Hon är ensamstående och jag vet vilken vånda hon har i samband med detta.

Idag kunde jag i hennes kommentartsfält läsa detta, skrivet av en annan mamma

"Lycka till!!! Är hur avis som helst på dig!! Vi har väl ett år kvar innan jag kommer ut på "marknaden"

Jag var tvungen att läsa det flera gånger för jag var helt säker på att jag läste fel. Detta är alltså en person som rimligtvis måste ha ett barn som inte ens är 1år och hon verkar alltså LÄNGTA efter att föräldraledigheten ska ta slut så pass att hon är avundsjuk på en mamma som nu måste lämna iväg sin 1-åring på dagis.

Jag kunde inte låta bli att fråga hur man kunda vara avundsjuk på detta. Svaret blev

"Lämna bort är ganska "hårt", själv ser jag det till utveckling till både sig själv och barnet... xxxxx förstår nog vad jag menar...."

Sen när blev det utvecklande för ett barn att lämnas bort vid 1 års ålder? Att många ensamstående föräldrar helt enkelt måste lämna sina små på dagis är verkligheten som den ser ut i dag tyvärr - jag var i samma sits, men att det tom finns föräldrar som sitter o längtar efter att få lämna bort sina barn när de inte ens är 1 år gamla övergår mitt förstånd...



Kommentarer
Postat av: LADY DAHMER | genushäxan tjafsar och tjatar

för mig är det både ock. Med Ninja så ville jag ALDRIG lämna hemmet, men nu när jag har prutten så kände jag ganska snabbt att fan vad jag längtar UT! Inte för att jag vill lämna bort mina barn (du vet ju min inställning till dagis) eller för att jag är less på dem men för att jag varit hemma så länge nu. Korvas är ju bara sju månader men jag har ju varit hemma sen jag fick Ninja.

2011-02-28 @ 09:33:34
URL: http://ladydahmer.se
Postat av: Beyond Eternity

Men jag kan absolut förstå att man kan vilja komma "ut" och göra annat när man har varit hemma i fyra-fem år, det är inget konstigt.

Men jag har svårt att förstå hur man med sitt första barn som kanske inte är mer än 6-7 mån, längtar efter att föräldraledigheten ska ta slut...och dessutom kalla det för utvecklande för en 1-åring att lämnas bort...

2011-02-28 @ 09:44:29
URL: http://beyondeternity.blogg.se/
Postat av: N

Att längta ut tycker jag är var å ens rätt att känna. Det finns en myt om att vi kvinnor älskar att umgås med våra barn utan att sakna våra kompisar, jobb m.m. Jag tycker inte om att klanka ner på kvinnor som vågar erkänna att det inte lötts är Skitkul att hänga med en bebis.



Däremot håller jag med sig helt å hållet att barnet absolut inte "behöver" bra med med ngn annan för att utvecklas. Tvärtom att hänga med föräldrarna yror jag är bäst upp till tre.

2011-02-28 @ 12:44:15
URL: http://Ninaruthstrom.se
Postat av: Beyond Eternity

Nina

Klart alla har rätt att känna som dem vill. Men jag kommer nog alltid att reagera när en förälder säger så här, oavsett om det är en mamma eller pappa. Jag kan helt enkelt inte förstå att man tom kan vara avundsjuk på en annan mamma vars föräldraledighet tagit slut, att man känner så med sitt första barn redan när hen inte är mer än 6-7 månader och dessutom mena att det är utvecklande för 1-åringar att lämnas bort på dagis...för mig är det bara sorgligt. Och då menar jag så klart inte det faktum att alla föräldrar då o då blir enormt trötta på sina ungar/bebisar o längtar 'ut' emellanåt, det är ju mänskligt:-)

2011-02-28 @ 13:11:43
URL: http://beyondeternity.blogg.se/
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Ja jag förstod ju att du menade så. :D

2011-02-28 @ 14:17:44
URL: http://ninaruthstrom.se
Postat av: Cissi

Jag brukar hålla med dig, men nu måste jag "säga emot". Kvinnor och män kan förstås ha olika känslor för sin föräldraledighet och jag tycker som Nina, att det är modigt att våga stå för att föräldraledigheten inte är endast rosor.



Dessutom, när jag läste det här för någon dag sen så kände jag att jag tror att det visst kan vara utvecklande för barn att börja på dagis vid ett år, kanske inte den utveckling som du tycker att din barn behöver, men ändå en utveckling. Så läste jag en (också i övrigt utmärkt) debattartikel på dn.se (http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll) och under punkten fyra står det, att studier visar att barn som går på förskola utvecklas språkligt och socialt.



Sen kan man tycka vad man vill, men fakta och tyckade är två olika saker, och idag räcker föräldraförsäkringen inte till mycket mer än ett års hemmavaro för de flesta, så att moralisera över det är ganska grymt.

2011-03-02 @ 17:23:12
URL: http://emblis.wordpress.com
Postat av: Beyond Eternity

Cissi

Nu är det ju så att Nina förstod precis vad jag menade men när jag läser ditt svar så ser jag att du inte har gjort det..

Att det är 'modigt' att stå för att föräldraledigheten inte är en dans på rosor håller jag absolut med om. Men det var ju inte det jag reagerade på. Om längtan bort från sitt barn är konstant överhängande redan då barnet är 6-7 månader, så är jag övertygad om att denna förälder faktiskt inte mår specciellt bra.



Och jag skulle aldrig någonsin hänvisa till Annica Dahlströms dravel ang att så små barn som 1-åringar inte bör vara på dagis.



Men visa du mig en enig "vetenskaps-kår" som med sina vetenskapliga undersökningar kan visa att det är bra/utvecklande för barn så små som ett år att vara på dagis och i den utsträckning att dagis för så små barn tom skulle vara bättre än att vara hemma med sin förälder/sina föräldrar, så ska jag läsa det....och jag skulle läsa dem undersökningarna mycket noga och se hur dem kommit fram till detta.



Jag har i alla fall hittills aldrig sett några sådana undersökningar där någon majoritet av forskning inom det området skulle vis det du påstår.



I artikeln du hänvisar så står det så här

"Vetenskapliga studier visar tvärtom att dagis från ettårsåldern gynnar både matematiska, språkliga och sociala förmågor hos barnet"



Dock finns ingen som helst referens till dessa studier. Sen kan man ju också fråga sig ang de påstådda undersökningarna ovan, om matematiska och språkliga förmågor är så eftersträvansvärt, att anknytning och allt vad som hör till samspel/tillit osv i relationen barn - förälder inkl den oerhört viktiga tiden för barnets utveckling av sin personlighet (som är de första åren), alltså allt det som vårdnadshavarna/föräldrarna ger i samspel med barnet, plötsligt ses som sekundärt. Och menar man då att allt det jag nämner ovan görs bättre och ger mer trygga och lyckliga barn om det utförs av barnskötare och förskolärare, människor med yrkesroller som inte får skapa för personliga band med barnen dem jobbar med?

Jag skulle inte tro det.

2011-03-06 @ 12:09:13
URL: http://beyondeternity.blogg.se/
Postat av: Beyond Eternity

Cissi

....sen har jag absolut inte moraliserat över att föräldraledigheten inte räcker till mer än 1 år för de flesta.



Glömde nämna detta i kommentaren ovan;



Att den 'sociala förmågan' ökar är kanske inte så konstigt då man som 1-åring (eller kanske vilken ålder som helst) tvingas vistas med upp emot 15 eller ännu fler barn flera timmar varje dag.

Men om det är en bra o positiv utveckling att 'tvinga in' en 1-åring i eller om det faktiskt handlar om ren en 'överlevnadsmekanism' kan man definitivt ifrågasätta.

Utvecklingsfaserna hos barn, där de i sin egen takt med tiden vanligtvis ändå utvecklar en social förmåga (under förutsättning att de har något så när sunda föräldrar inkl deras omgivning)ska kanske som bekant inte påtvingas.

2011-03-06 @ 15:19:15
URL: http://beyondeternity.blogg.se/
Postat av: Cissi

1. Jag hänvisar absolut inte till Annica Dahlberg! Jag hänvisar till det som de som bemöter henne, skriver under punkten fyra: att det inte finns studier som visar att det är bäst för barnen att vara hemma i tre år, tvärtom kan barnen utvecklas av att börja dagis vid ett år. (Och jag skriver att det kanske inte är den utveckling som man önskar för just sitt barn, men likafullt utveckling). Du kanske inte tycker att det är utvecklande att börja dagis vid ett år, men uppenbarligen finns det namnkunniga forskare som påstår att det är så, och då tycker jag att det väger tyngre - och gör att dina påståenden låter mer som Annica Dahlbergs (vilkens påståenden alltså enligt artikelförfattarna är ej underbyggt). (Självklart finns inte referenser i en DN-debattartikel.)



2. Att längta bort från sitt barn - vad betyder det? Att man för stunden är trött och sitter hemma och längtar bort och skriver något halvfyndigt på Facebook, eller att man desperat längtar hemifrån på riktigt och önskar att barnet inte fanns? Jag gissar att den som du "hoppade på" längtade bort på det förstnämnda sättet och jag kan inte se vad som är fel med det? Jag tycker att det stundvis är jättejobbigt att vara behövd till 100% hela dagarna och skäms inte ett dugg för att jag tycker att det är skönt när frun kommer hem och tar över.



Tycker fortfarande att du "prackar på" kvinnor en förväntan att de måste ääääälska att vara hemma med sina barn i minst tre år, och jag tycker att det är fel och trångsynt.



Jag är ledsen om jag förklarar dåligt eller låter arg, det är svårt att diskutera i text tycker jag, ffa kring detta som är mycket känslor.

2011-03-09 @ 16:31:50
URL: http://emblis.wordpress.com
Postat av: Beyond Eternity

Cissi



1. Jag har INTE sagt att du hänvisar till Annica Dahlberg



2. VILKA påståenden har jag gjort som inte är underbyggda och som enligt dig låter som Annica Dahlbergs påståenden? VAR hittar du dem?

Om du läser en gång till vad jag faktiskt skrev så har jag på flera ställen IFRÅGASATT det du hänvisar till.

"Sen kan man ju också fråga sig ang de påstådda undersökningarna ovan, om matematiska och språkliga förmågor är så eftersträvansvärt, att anknytning och allt vad som hör till samspel/tillit osv i relationen barn - förälder inkl den oerhört viktiga tiden för barnets utveckling av sin personlighet (som är de första åren), alltså allt det som vårdnadshavarna/föräldrarna ger i samspel med barnet, plötsligt ses som sekundärt. Och menar man då att allt det jag nämner ovan görs bättre och ger mer trygga och lyckliga barn om det utförs av barnskötare och förskollärare, människor med yrkesroller som inte får skapa för personliga band med barnen dem jobbar med?"



Och utöver det så frågade jag dig en sak, nämligen



"Men visa du mig en enig "vetenskaps-kår" som med sina vetenskapliga undersökningar kan visa att det är bra/utvecklande för barn så små som ett år att vara på dagis och i den utsträckning att dagis för så små barn tom skulle vara bättre än att vara hemma med sin förälder/sina föräldrar, så ska jag läsa det....och jag skulle läsa dem undersökningarna mycket noga och se hur dem kommit fram till detta"



3. Du frågar om det är något fel med "Att man för stunden är trött och sitter hemma och längtar bort"? Nej, absolut inte! jag förstår faktiskt inte varför du frågar det med tanke på vad jag redan svarat Nina



"Och då menar jag så klart inte det faktum att alla föräldrar då o då blir enormt trötta på sina ungar/bebisar o längtar 'ut' emellanåt, det är ju mänskligt:-)"



4. Sen blir det ju jätte-märkligt att du sitter o gissar saker utifrån det jag kan läsa om och känner till via mina vänners sidor på Facebook, eller hur?



5. Sen får du gärna förklara VAR och på vilket sätt jag prackar på kvinnor en förväntan "att de måste ääääälska att vara hemma med sina barn i minst tre år"?

Helt ärligt Cissi, det gör jag faktiskt INGENSTANS, det är helt din egen konstruktion...



Faktum är att jag nog helt och hållet ska rätta mig efter det du skriver i din sista mening om att du har skrivit utifrån att DU har mycket känslor kring detta. För det ser inte alls ut som om du har läst riktigt VAD jag egentligen skrev och att du i denna 'känslo-storm' uppfattar det som att jag har skrivit något helt annat än vad jag faktiskt har gjort.



Däremot så såg jag att jag faktiskt uttryckte mig klumpigt/otydligt ang barnets utveckling av personligheten. Personligheten tar ju självklart inte bara form under de första åren och slutar där, utan pågår hela livet, men de första åren är oerhört viktiga framförallt i samband med de olika utveckingsfaserna.

2011-03-09 @ 18:33:57
URL: http://beyondeternity.blogg.se/
Postat av: Cissi

Nej, jag förstår fortfarande inte. Men jag får nog ge mig och inse att jag inte fattar vad du menar om huruvida man får/ska/bör/vill(typ)vara hemma med små barn.



Ang utveckling ser jag ingen anledning att jag ska dra fram länkar, du ser det du ser och jag ser nåt annat.



Och ja, jag har varit snurrig när jag försökt formulera mig (är föräldraledig med tre små barn). Passar nog bättre i korta meningar och inlägg nu. :-)

2011-03-10 @ 20:43:18
URL: http://emblis.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback