Om du är kompis med henne så får inte du leka med oss, för vi gillar inte henne..
Dagis?
Nej, tyvärr inte. Det finns vuxna människor som håller på så här. Vuxna människor som med outtalde hot om uteslutning ur 'gemenskapen' ställer krav om vilka deras närmsta får umgås med. Och de närmsta som lyder är precis lika delaktiga i denna skitiga mobbing...
Och så förvånas människor över att barn o tonåringar mobbar varandra. Var lär de sig sånt jävla beteende? Jo, av vuxna i deras närhet, föräldrar o andra som de möter i sin vardag....
Vad gör man när man glömt köpa bindor?
Klipper först av fästena och del av kanten runt om
River sedan av lagom stora bitar av förbandstejpen som viks ihop med klistriga sidan utåt och som sedan fästs längs undersidan av blöjan - snart en binda.
Klart!!
Den är ju lite lång...men vad fan, huvudsaken att den fyller sitt syfte!
Det är inte alla som har en liten rosa kanin på sin binda:-)
Neos lycka nr 2
Neo har precis upptäckt att han kan hitta spännande 'saker' i näsan! :-0
Lycka är en "tattejeeing"
....precis som mamma har:-)
och denna fina tatuering har Neo fått av sin älskade storebror....som sagt, lyckan är stor!!!!
Han visar den gärna för alla som vill se den, gärna flera gånger:-)
Jag köpte en stol...
Skulle gå och köpa mjölk igår och gick som vanligt förbi loppmarknaden bredvid där jag bor. Vet inte vad som hände, men plötsligt hade jag gått in där och köpt en stol!!
Inte vilken stol som helst så klart för den är super-fin, men ändå....
Undrar lite oroligt vad det blir nästa gång.....
En viktig plats....
Här tändes ett ljus av en vilsen o sökande själ, för alla som nu är någon annanstans, på en bättre plats
Heroes Square
Budapest
Förresten....
Det slog mig precis;
Hur är man när man INTE är medberoende???
SHIT, hur fan gör jag nu, jag tror ju bara att jag vet??
Och jag om någon BORDE veta detta med tanke på att jag betalat över 300 000kr (studielån) för en utbildning där detta påstods vara en del av innehållet!!!!
Måste ha in något vanligt, något normalt....
I all jävla kaos, förtvivlan o ovanligt skruvade o sjuka tillvaro, så bär jag på en ständig längtan efter det normala (vad det nu är egentligen, men det är en annan diskussion), något som gör att jag kan känna att jag passar in, att jag är vanlig, att min tillvaro är så där vanligt vanlig, normal och som är som hos de allra flesta andra(gud vad jag vet att det nog inte är så egentligen)... hur gör man?
Hur tar man bort det där som stör?
Hirsgratäng är ju inte precis vanligt men det är vad jag levt på i tre dagar, så om jag sätter in en bild på min middag(middagar!), så blir jag kanske lite vanlig, som dem som ofta bloggar om vad de äter o så har de en snygg bild på sin middag....
Varsågod, en före o en efter-bild (dock inte från samma gratäng då jag glömde att ta efter-bild vid ena tillfället o före-bild vi det andra)
DEN ÄR GRYMT GOD!!!
Från skitig misär till svensk trygghet
Jag gick säkert tre mil under de två dagarna och jag såg den mest vidriga misär...jag såg hur många människor som helst som låg på gatan, skitiga, såriga, ärriga, trasiga och helt utan livsgnista. Jag såg människor som var så långt ifrån klarhet då de fulla av billiga droger bedövar sig för att slippa ha ont både fysiskt o psykiskt, människor som du o jag, men utan något som helst liv..
Jag såg människospillror som aldrig kommer att resa sig igen. och flera av dem jag såg har säkert inte överlevt sedan jag såg dem för igår när jag lämnade staden, säkert via ett tryggt flyg, så hade minusgraderna slagit till.
Där finns inga, skyddsnät, inga socialförvaltningar som du kan gå till o hämta ut överlevnadspengar, för som socialt utslagen i denna skitiga stad Budapest så får man helt enkelt förlita sig på att någon som går förbi ser att det faktiskt är en människa som ligger där och då skänker en slant eller en brödbit o lite vatten...
Ja jag gnäller ibland över vårt system, att det inte funkar som det borde, men fan säger jag, när jag nu påmints om hur jävla jävla vidrigt det kan var i ett land inte alls så långt bort från trygga Sverige, så inser jag ju så klart hur otroligt bra vi har det. även om jag vet att vi även här ser misär som INTE borde få förekomma.
Alla borde se det jag såg i Budapest då och då och bli påminda. Och då jag läste Lady Dahmers blogg idag så fick det mig än mer att tänka på hur sjukt det är att människor här i trygga Sverige beklagar sig över dem som får bidrag på ett eller annat sätt.
Hur kan man ens tänka en sån tanke som att de borde "rycka upp sig" "ta tag i sitt liv" o.s.v. Och de få som får bidrag som även tar ett svartjobb då o då (och då menar jag inte den lilla klick som utnyttjar bidragssystemet trots att de redan har det gott ställt); jag förstår dem, för ingen vill bara överleva, ALLA vill leva också.
På ett tåg på väg bort från misären