Detta letande efter något att kritisera gör jävligt ont...

Tänk dig att du har en nära vän som ständigt letar "fläckar" i din tillvaro, "Men oj, vad mycket sopor du har", "Men vad skitig han är om munnen (syftar på min lilla pojke - lilla Buddha), han ser ju ut som en snorunge", "Vad gul han är  i öronen, tvättar du inte dem?", "Ska han få banan nu igen, ska du inte variera?" (Min pojke älskar bananer så varför ge något annat bara för att tillfredsställa någon annan?), "Vad skitigt golv du har"....eller att denna vän ställer sig och diskar en sak som redan är diskad, i ditt HEM!

Eller den gången som hon efter att jag hade bytt blöjorna på lilla Buddha, på fullt allvar frågar om jag hade tvättat hans händer efter att han tog i bajset!!! Men vad fan trodde hon egentligen? att jag skulle låta honom gå omkring med bajsiga händer???? På frågan varför hon undrade detta så kunde hon inte svara.... hon bara undrade!

Tänk dig också att när du till slut säger ifrån (vilket har skett ett otal gånger) så blir denna vän förbannad och du får höra att du inte tål kritik över huvud taget och att det inte går att umgås med dig förrän du kan ta kritik och inser att du är "dålig" och att man måste kunna kritisera dig utan att du blir arg och tar åt dig...

Så här har det varit alldeles för länge. Det är alltid jag som är boven i dramat oavsett...... men jag orkar inte mer nu. Detta måste få ett slut.

Undrar hur det är då hon har lilla Buddha själv, kollar hon om han har rena kläder då och hur ofta tvättar hon hans ansikte o händer egentligen (hon tvättar av honom så fort minsta lilla fläck uppstår o ibland finns det inte ens något synligt). Hur kommer detta att påverka honom?

Varför har du detta behov av att göra så här? Mår du bättre då, om du tror att du är mer ordentlig? Lättar din ångest?
Oavsett så ska det inte längre få ske på min och Neos bekostnad.

Trackback