Jag är egoistisk som valt att skaffa barn själv...
MEN vem fan skaffar barn för någon annans skull????
Utifrån en tråd på FL som handlar om det är ok att skaffa barn som ensamstående, så anser majoriteten av dem som röstade att det är ok ( 56,16% av 844 röster anser att dte är helt ok, 31,04% sa att det är ok men inte det ultimata, 11,85% sa nej och 0,95 svarde annat).
Eftersom jag själv är i den sitsen att jag valt att skaffa barn själv så debatterar jag ju för det så klart och de som inte anser det är ok drar ständigt upp detta med att dessa barn kommer att må så dåligt och ständigt sakna något och att de i princip kommer att vara olyckliga i resten av sina liv, oavsett. Denna typ at negativitet som dessa människor gärna sprider gör mig heligt förbannad.
Om andra människor ständigt ojjar sig över och talar om hur svårt och hemskt det är för barn att inte ha en pappa, ja då kan man ju fråga sig VEM som till slut är orsak till och befärster detta med att det är så hemst att inte veta vem pappan är...dessa människor bäddar duktigt för självuppfyllande profetior.
Varför förutätts alltid det värsta? och varför har så många ett sådant enormt behov av att basunera ut hur hemskt det är utan pappa och tala om hur hemska dessa föräldrar är som väljer att skaffa barn själva? Vad vill ni uppnå med denna negativitet?
Varför kan ni inte i stället vara del i att prata om att alla familjeformer är ok och bra, för BARNENS SKULL, så länge barnen har människor omkring sig som respekterar dem och älskar dem villkorslöst?
Skulle det inte kännas bättre att vara med och sprida positiva förväntningar/förutsättningar än negativa? Hur kan man vilja något annat än det goda och positiva då det gäller barn?
Jag och alla runt mitt barn skulle ständig kunna prata med honom om hur mycket han borde sakna en pappa, hur olycklig han borde känna sig utan en pappa, hur egoistisk jag var som gjorde detta valet, vilken enorm längtan han borde ha efter att få söka sitt ursprung och att hans identitet hänger på detta och utan det så är han inte hel och att han redan borde skaffa klippkort på psyket o. s.v.
ELLER
Så kan jag och alla som finns runt min son fokusera på och prata med honom om att det faktiskt finns en alldels fantastiskt osjälvkisk man som med glädje donerade och var del i att han blev till.
Vi kan ständigt vara närvarande i kontakten med honom och tala om hur älskad han är och vad lyckligt lottad han är som har så otroliga människor omkring sig som älskar honom och alltid sätter hans bästa främst .
Vi kan lägga oerhörd vikt vid att han inte är varken ensam eller övergiven och att det som andra anser är 'en pappa' kan man hitta i någon av eller alla de som finns omkring honom...och att hans identitet aldrig kommer att ha att göra med vilket ursprung han har, att hans identitet hänger på helt andra värden som finns i nuet i verkligheten och som han förhoppningsvis kommer att skapa utifrån sig själv tillsammans med alla de människor som finns omkring honom och älskar honom.
I detta livslånga arbetet med att vara en god förälder och även medmänniska så kan jag och vi andra också verka för att andra människors negativitet och vilja att pådyvla andra vissa föreställningar om hur saker och ting BORDE vara minimeras.
Vi kan fortsätta att tala för att vi ska sluta upp med att pränta in förställningar i våra barn som annars inte skulle behöva finnas där. Vi kan verka för att det INTE är speciellt viktigt alls att leta efter sitt ursprung då NUET alltid är det man ska leva i och att rota i dåtid eller i framtid inte har någon som helst betydelse för då kan man gå miste om allt som sker här och nu....
Jaa, folk och tvåsamhetsnormen alltså. Man blir så trött. Eller jag blir iaf. Folk agerar som att det är nån universal law, varför måste man följa en massa principer för och för vem är de till för egentligen? Ett barn kan med allra största sannolikhet känna sig trygg och älskad ändå om det bara FÅR för alla andra som vill tycka massa saker hela tiden. Så tror jag iaf.
Ja, man blir verkligen TRÖTT! och ledsen...för hur det än är och att man får tycka vad man vill, så har man ett ansvar dom vuxen att tänka på VAD man kastar ur sig till höger o vänster... Dessa negativa uttalanden når tyvärr förr eller senare barnen, de barn som förmodligen aldrig hade mått speciellt dåligt bara för att de inte har en känd pappa, då de har fullt med människor omkring sig i nuet som älskar dem och finns där.
Ja, själv "skaffar" jag ju inte barn utan får dem
;-)
Tycker att det är en tragisk uppfattning att barn är någonting man "skaffar", ungefär som man skaffar sig en Billys bokhylla...
Frida
var får du dina barn ifrån?:-) Vem ger sådana fantastiska "presenter"?
Förstår inte riktigt det negativa i att förklara att man "skaffar" barn? Det är ju inget ovanligt att man använder det ordet och det har aldrig någonsin sagts/uttryckts av mina nära och kära på samma sätt som när de skaffar sig en bokhylla...
Fast det var ju inte egentligen poängen med mit tinlägg
Precis, det är vi vuxna som "skapar" världen (och värden) för barnen, apropå att kasta ur sig saker till höger och vänster. Där brister vi (många iaf) i vårt ansvar...