Det ÄR provocerande.

Det är provocerande att gå ut på stan med ett barn som har långt lockigt hår, som har färgglada kläder och som sitter i en vagn med blomliknande mönster på, när den som frågar får reda på att det är en pojke. Jag blir provocerad av alla könsstereotypa kommentarer....inte alltid men alltför ofta.
 
 
Det är mycket sällan som människor jag möter ute på stan eller i affärer inte fäller kommentarer som
"Jasså är det en pojke...med så långt hår" eller "En pojke, ska du inte klippa honom?", "Har han armband också, det brukar ju bara tjejer ha" eller  frågan som ställs mest "Är det en pojke eller flicka?"....och då har jag faktiskt svarat "Det är ett barn".
 
Jag VET att människor inte säger allt det här för att vara elaka eller vill mig eller mitt barn illa, så jag får verkligen bita mig i tungan för att inte fräsa tillbaka när jag svarar.
 
Jag önskar bara så innerligt att människor kunde tänkte lite längre, att de var öppna för förändringarna som gör våra barn gott och att de framförallt inte sa allt detta mitt framför Neo.
 
 
 
 
 
Trackback